De finska barnen ligga oss svenskar varmt om hjärtat, det är något, som tydligt nog framgår
av alla de meddelanden om olika sorters hjälpaktioner till deras förmån, som nu instämma
från skilda delar av landet. Inte minst intresserad av att hjälpa är man i Skåne, där såväl
fosterbarna som fadderbarnsverksamheten fått många utövare, och där man även flitigt
gått i författning om att inrätta vackra trevliga barnhem för finska barn på sådana platser,
där det kunnat lämpa sig. Som exempel på detta kan nämnas att särskilda sockenkommittéer
för finlandsbarnen tillsatts inom Albo härad i avsikt att insamla medel för bekostande av inackorderingshem för ca 25 finska barn på ett barnhem, och i Björnekulla har bildats
”Kommittén för finska barnhemmet Björnekulla, som avser att ordna ett gemensamt
barnhem för 10 à 15 barn”.

​

Barn, personal och föreståndare vid Albohemmet i Vitaby.

 

I Kristianstads län finnas för närvarande cirka 200 barn utplacerade i hem, omtalar
ordföranden i kommittén för finska barn i Kristianstads län, landshövdingskan Gertrud Rohde,
vid samtal med SDS. Vi vänta emellertid att få hit ännu mänga fler efter den 15 januari, då
barntransporterna från Finland åter kommit igång, och på dessa barn stå redan mellan 300
och 400 hem i väntan. Det råder alltså ingen brist på fosterhem, och så länge det finns goda
hem, som vilja ta emot finska skyddslingar, komma vi först och främst att använda oss av
denna möjlighet. Barnhemmen få därför komma i andra hand, ty hur trivsamt ett barnhem
än är, kan det aldrig jämföras med ett gott hem.

 

De flesta barn som utplacerats inom Kristianstads län, ha hamnat i lanthem, vilket man också
helst ser i deras hemland. I varje socken, där det finns finska barn, eller där fosterhemmen äro
anmälda, har kommittén ett ombud som i regel utgöres av en medlem i barnavårdsnämnden,
av prästen eller en läkare på platsen eller av annan intresserad person. Dessa ombud stå i
kontakt med hemmen och svara för dessa, och samtidigt står kommittén i kontakt med
ombuden, varför vi ständigt kunna hålla oss à jour med hur det går för våra skyddslingar.

 

I regel går det bra och de trivas utmärkt, det är högst få av barnen som vållat några
besvärligheter. De brukar vara mycket duktiga och vilja gärna hjälpa till i hemmen, lära sig
fort svenska och anpassa sig lätt. Syskon hålla ihop med rörande enighet, och de första
dagarna de äro här vilja de knappast släppa varandra, ens för en stund. Anordningen med
att placera ut barnen i grupper, d.v.s. flera barn inom en och samma socken, har slagit
mycket väl ut. På så sätt få barnen trevnad av varandra och kunna hålla samman.

 

Vid de hittillsvarande barntransporterna till Kristianstads län ha vi fått hit en vagn åt gången
med 65 barn. Vi ha då skickat iväg en färdledare och en tolk, en fru från Kristianstad, som talar
finska, till Stockholm, där de mött barnen och de finska lottor, som åtfölja dem från Finland.
På färden ned hit ha de barn, som skola västerut inom länet, fått stiga av i Hässleholm, där sockenrepresentanter mött dem, medan de andra fått fortsätta till Kristianstad. Detta system
har fungerat så bra att vi komma att tillämpa det även i fortsättningen. Medlen till
transporterna ha vi till största delen fått från Stockholm, dit ju den centrala insamlingen är
förlagd.

 

Glädjande nog har man kunnat märka att de finska mödrarna denna gång lättare släppa iväg
sina barn, sedan de märkt att de fosterbarn, som tidigare vistats här, haft det lugn och bra.
Radion har å sin sida gjort att anmälningar om fosterbarnen denna gång blivit flera än förra
gången och sålunda gjort det möjligt för oss att ta emot flera barn. Alla anmälningar, som
gälla fosterhem inom Kristianstads län skola passera genom vår kommitté. ■