​

För lottorna fortsatte dagen med undersökningar, av- och påklädningar, ner till matsalen för
lunch, en del kunde själva gå, andra måste bäras, några fick inte lämna sängen eller rummet
så mat måste bäras upp, matning. Ny avklädning av barn som måste lungröntgas.
Hela eftermiddagen upprepas procedurerna. Först vid 19-tiden är arbetsdagen slut och
nattpersonalen kommer för avlösning.

​

Helt plötsligt fanns det vuxna som man inte begrep vad de sa. Värre var att de inte förstod
vad man själv sa. Tanterna på båten talade ju finska och det gjorde också några tanter på
bussen. Men tanterna i det stora huset bara pratade obegripligt, pekade, föste och drog.
Hos doktorn fanns det en tant som talade om vad man skulle göra. Men hon hade inte tid
att svara på frågor. Rumstanterna var egentligen snälla, men de var nästan alltid upptagna
av att trösta eller lugna ledsna och oroliga barn.

 

I ett rum satt en pojke och vrålade ilsket och slog vilt omkring sig med en hårborste. Den som
kom i närheten av honom riskerade att bli slagen. Rumslottan hade redan fått ett rejält slag i
huvudet, så hon var lite omtöcknad. Den tillkallade tolken kunde så småningom lugna honom
och fick då veta att han hos frisören blivit av med sitt blonda vågiga hår som han visste att
mamman särskilt tyckte om. Troligen hade man hittat löss i håret och därför klippt honom.

 

I ett rum satt en liten flicka 2-3 år gammal och grät, rumstanten förstod inte alls varför.
Flickan var otröstlig, så till slut tillkallades en tolk. Hon fick efter en stund kontakt med den
förtvivlade flickan som saknade sin syster. Med en enkel kontroll av halslappen och
rumslistorna hittades systern i rummet intill.

 

I en säng intill satt en åtta års flicka gråtande alldeles kraftlös. Hon ville varken äta eller gå.
Hon längtade efter mamma. Allvarliga små barn satt i andra sängar med tårarna trillande på
ner över kinderna. Gråten smittade minst lika lätt som skrattet kan göra i andra situationer.

 

Från en av de stora sovsalarna hördes ett våldsamt oväsen från vild lek. Några försigkomna
pojkar lekte tåg och härmade luftlarm följt av flygplansbuller och bombkrevader. Det var
inget man egentligen ville hindra men med hänsyn till några sängliggande febriga barn,
var man tvungen att försöka dämpa det västra skränet.

​

Den yngste pojken av ett brödrapar var mycket orolig över att skiljas från sin bror, men
storebror satt på sängkanten och höll brodern i handen, som en slags garanti för att de in
skulle skiljas åt. Ett tvillingpar i fyra års ålder försvarade sig våldsamt mot alla försök att skilja
dem åt inför läkarundersökningen. Oron för att skiljas åt var nog berättigad för det hände att
barn skulle skickas vidare till epidemisjukhuset eller till annat sjukhus, helt enkelt läggas in på isoleringsavdelningen. När sådant förekom kunde det hända att syskon skildes åt.
Den smärtsamma skilsmässan från mamman blev då dubbelt svårt när den lilla tryggheten i
syskonets närvaro plötsligt försvann.

 

När natten kom hördes många snyftningar och gråt, men också små viskande röster. Barn
gick upp och sökte sina kläder för att ge sig av men blev vänligt lotsade tillbaka till sin säng.

​

Det dröjde länge innan tröttheten helt tog överhand och det blev tyst i sovsalarna.

På morgonen var många sängar genomsura. Säng- och sovkläder måste tvättas.
Den här dagen skulle alla barnen badas. En ny grupp lottor fick ta tag i de nya
arbetsuppgifterna. ■