Det var en stor lokal uppslutning kring hemmet. Man kom ofta med gåvor. Inventarier
samlades in från Kumlafamiljer, som t.ex. skänkte barnsängar med sängkläder.
Pastor Rickardt och grosshandlare Joel Andersson stod i flera dagar och målade barnsängar.
Urvuxna barnkläder fick man från Kumlabor. Om så behövdes sydde personalen om en del
och lagade och lappade slitna kläder. Grosshandlare Andersson skänkte flera par nya skor. 
Bofors AB blev en stor bidragsgivare, men räkenskaperna visar att det fanns flera andra
företag och privatpersoner bland bidragsgivarna.

​

Finska barn på barnhemmet i Kumla.

 

Hemmet inrättades i tomma lokaler efter Klingbergs skofabrik på Grevgatan. På nedre
våningen fanns kök och matsal och ett sovrum för de äldre flickorna. I nästa våning fanns
stora sovrum som avdelats med låga mellanväggar. Det påminde om ”kalvkättar” tyckte
någon i personalen. I ett av rummen fanns också en mellanvägg, som skapade utrymme för
ett tvättrum som kom att bestå av en långbänk med tvättfat och en hylla för tandborstmuggar.
Barnens handdukar hängde på särskilda krokar. Det gamla fabrikskontorets rum förvandlades
till personalbostäder. På tredje våning fanns dels ett par personalrum och ett stort lekrum,
som var livligt frekventerat.

 

Det var inte mycket moderniteter i huset. Centralvärme var nog det modernaste, men att sköta
den fordrade modiga biträden, för rikligt med råttor fanns bland vedhögarna. Ett grannhus
hade en stor sophög där råttorna frodades och som sedan sökte sig till det varma pannrummet.  Hälsovårdsinspektören fick grannen att avlägsna sophögen och råttorna försvann.  Badrum
och tvättstuga fanns inte. Tvättstuga fanns i ett grannhus och därifrån hämtades en gång i
veckan varmvatten i hinkar till andra våningens tvättrum, där barnen fick bada i ett stort träkar.
Wc fanns inte heller. Avträde fanns i ett uthus för de lite större barnen och pottor för de minsta.
Det blev mycket spring för att tömma pottorna.

 

Ett par gånger evakuerades barnen till en skola när man måste röka ut huset för vägglöss.
I det gamla huset med tungarbetade trägolv var det inte lätt att hålla lössen borta. Barnen var
ju klena, försvagad av undernäring och blev ofta sjuka. Mässling och kikhosta grasserade och
då gick det långa tider när personalen inte fick sova ostört en enda natt.

 

Maten lagades i eget kök. Trots ransoneringen kunde man hålla en hygglig kvalitet, tack vare
kupongfria matvaror. Man hade ofta fisk på menyn, liksom grönsaker. Kanin förekom också
ganska ofta. Mjölk kom direkt från mejeriet. Gåvor som konserver, frukt och godis kunde sätta
lite guldkant på högtidsdagar.

 

Antalet barn ökade efterhand. I den första gruppen fanns tolv barn. Då fanns det en
föreståndare, ett biträde och en kokerska anställda. En extra tillfällig person hjälpte till med
tvätt. Successivt ökade antalet barn och med också antalet anställda. När Hjälpkommittén för
Finlands barn tog ett större ansvar för verksamheten följde också ett statsbidrag per barn
och vårddag. Antalet barn varierade något de sista åren. Som mest fanns 24 barn på hemmet.

De barn som var i skolåldern fick gå i närbelägna Hagalunds skola.

 

De flesta barnen återvände till Finland, och många har gjort återbesök i Kumla tillsammans
med den egna familjen för att visa var de vistats under sin barndom i Sverige. ■