På initiativ av kyrkoherde Eric Rembert i Knästorp och församlingsbor där väcktes för någon
tid sedan förslag om att i någon form söka bispringa behövande sjuka barn. Förslaget upptogs
även i Bjällerup och Råby samt i Lunds landsförsamling och rönte överallt ett rörande livligt
intresse. Praktiskt taget alla, som tillspordes, gåvo med varm hand bidrag i såväl pengar som
in natura. Samtliga personalgrupper vid S:t Lars ställde sig, som vanligt från detta håll, mycket
förstående.

 

Då kommitterade i måndags kväll samlades visade sig, att inte mindre än 27.000 kr. redan
tecknats som samtidigt kunde kyrkoherde Rembert meddela, att Knästorps kyrkostämma i
söndags beslutat att gratis upplåta den för några år sedan nybyggda småskolan för avsedda
ändamål, ett hem för sjuka finska småttingar. Skolan som på grund av barnminskningen blivit
nedlagd för något år sedan är, såsom det påpekas från läkarhåll, utomordentligt lämplig för
ändamålet. Där finnes förutom moderna hygieniska installationer såsom centralvärme och
bad även ett fullt modernt skolkök.

 

Vid sammanträdet valdes styrelse med kyrkoherde Rembert som ordförande, docent
T. Sondén, v.ordf., och sjukskötare Olof Persson som kassör, samt till övriga styrelseledamöter
fruarna Ruth Remert, Astrid Sondén, Anna Siwe, Betty Andersson och Tilda Månsson, direktör
Herulf Påhlsson, direktör Oskar Ekelin, kantor J. Jonasson, lantbrukare Albin Jönsson och
professor Sture Siwe, som även blev hemmets läkare.

 

Med stöd av föreliggande inspektionsrapport från provinsialläkaren beslöts hemställa om
änsstyrelsens godkännande av hemmet för en beläggning av 40 barn. Dessutom beslöts, att
hemmets föreståndare skulle vara en examinerad sjuksköterska. Insamlingen som från början
avsåg att bereda vård för upp till tjugo barn, gav sedan genom en storslagen gåva av den kände Finlandsvännen direktören för BK i Malmö Herulf Påhlsson, gav sedan möjlighet att mottaga
det dubbla antalet för ett halvt års vistelse på hemmet. Man beräknar, att de flesta av barnen
komma att vara i åldern 2-8 år.

 

Då det emellertid kan befaras, att en hemtransport till hösten kan bli vansklig, beslöt
styrelsen att bidrag till en förlängd vistelse vid hemmet med tacksamhet skulle mottagas.
Från intresserade grannförsamlingar har redan anslutning till denna tanke givits, och bidrag
utlovats. Det är säkert både klokt och riktigt att redan från början trygga hemmets drift för
minst ett år framåt. Man hoppas nu bara med det snaraste kunna få mottaga de små
patienterna. ■