Stockholm den 20 (TT).

Generaldirektör Axel Höjer och docent Curt Gyllensvärd återkommo på tisdagen från en resa
i Finland. Huvudstationerna har varit Åbo, Helsingfors, Viborg, Uleåborg och Rovaniemi.

 

De båda resenärerna betona att problemen ligga olika till i olika delar av Finland. I städer
och industrisamhällen i landets södra delar gör sig näringsbristen starkast kännbar.
Här är barnöverflyttningen av stor betydelse. På landsbygden är i allmänhet näringstillståndet
icke så skilt från fredliga förhållanden utom i de trakter, där potatisen slagit fel.
På landsbygden kräves framför allt, att de krigsvärnlösa beredas ekonomiska möjligheter
att lösa ut sina kortransoner. Krigsfadderverksamheten är här till utomordentlig nytta.

 

Överallt i Finland mötte vi, säga resenärerna, en varm tacksamhet för den hjälp genom
stöd åt invalidvården, krigsfadderverksamheten och genom att öppna sina hem för barn.

Vi fingo emellertid också ett starkt intryck av att Finland brottas med svåra problem, även när
det gäller andra hjälpbehövande, främst barnen över och under överflyttningsåldern. Finland,
som byggt ut sitt hälsomaskineri efter samma linjer som vi, förfogar över ett tusental
barnmorskor, 300 mödra- och barnavårdscentraler samt 500 hälsosystrar, av vilka de senare
ännu dock flertalet äro i militär tjänst. Hälsovårdsprogrammet upptar en fördubbling av både centraler och hälsosystrar. Åtminstone programenligt är Finland här före oss. Man siktar på
att få minst en hälsosyster i varje kommun. I Lappland vill man ha en hälsosyster på 1 500
invånare, och till att bygga ut fler hälsogårdar, med bostäder för sköterska och barnmorska
och en liten förlossningsavdelning på två tre platser m.m. Just nu under kriget behöves
dessutom ett stort antal särskilda inrättningar, barnkrubbor och barnhem samt barn
bespisningar.

 

Men detta kostar oerhörda pengar. Man menar i Finland att svenska medel investerade i
sådana företag skulle hjälpa barnhälsan ännu mera effektivt än tillfälliga barnhem i Sverige.
Från Sverige borde en barnvårdsgåva överlämnas till Finland för en del av alla dessa ändamål. Därigenom skulle, menar man, vårt land ge Finland en bestående hjälp som tillsammans med
redan i gång varande hjälpmedel skulle vara av oöverskådlig betydelse både för folkhälsan
och för samförståndet mellan våra folk.

 

Säker har dessa problem många sidor. Transportmöjligheterna synas sätta en övre gräns för överförandet av finska barn denna vår vid 20 000. Många tusen krigsvärnlösa barn ha ännu
ej erhållit faddrar. Värdet av de framtida förbindelserna mellan Finland och Sverige och för
svenskheten i Finland av den personliga kontakten genom de överförda barnen kan icke
överskattas. Givetvis skulle att antal bestående barnavårdsanläggningar, hörande till en
samlad svensk insats, bortsett från de humanitära synpunkterna och komma att i Finlands
bygder tala väl för vårt land. En viss försiktighet betingas här dels av att vi ännu ha mycket
att på detta område ordna själva, dels att vårt och Finlands förhållande just nu äro så osäkra
att ingen vågar spå något om framtiden. ■