Jorma

Salo

”Jag vägrade bestämt att åka med min mamma, hon åkte ensam till Finland, krigsbarnet Jorma stannade hos familjen Rosenberg liksom min syster Tarja.”

"I Finland längtade jag till Sverige och i Sverige längtade jag till Finland”.

 

"Under tyska ockupationen minns jag att lastbilar fulla med sårade tyska soldater körde genom staden till de skolor som tyskarna hade övertagit och använde som sjukhus."

”Man frågade mig ofta om jag ville stanna i Sverige. Jag svarade alltid, absolut inte, jag kommer alltid att återvända till Finland”.

”…när vi öppnade dörren, kom jag genast ihåg trapporna som vi hade gått uppför liksom vi gjorde nu, jag går in i rummet där jag sov som barn, men när jag öppnade dörren fanns där ingen säng, rummet hade blivit ombyggt till ett duschrum, vilken besvikelse”.

Raimo ja Ritva

astikainen

”Mamma Astrid var mycket öm mot mig, jag kände mig trygg nära henne”.

Senja
Ruotsalainen

Eija
saarilahti

Hilppa

Kortman

Eeva

Oikari

”…Tuberkulosbyråns läkare sa ungefär så här till min mamma: ” Skicka flickan till Sverige på ett år, där blir hon starkare.”

”Jag var oändligt tacksam över att få komma hem, men kände samtidigt ett stort vemod för att jag var tvungen att lämna mitt svenska hem och familjen, som jag hunnit fästa
mig vid”.

Ritva

aaltokallio

Maire

reiman

Eero

Holmberg

”..när jag förstod att
jag hade föräldrar och syskon i Finland, måste jag motvilligt acceptera att resa tillbaka.

krigsbarns-

utställning

Min

berättelse

OBS! Berättelserna kan läsas
endast på originalspråket

-

Ulla Mielonen © All rights reserved