Källarvåningen på Norma vid Vasagatan såg ut som ett barnhotell på söndagseftermiddagen
när ett nittiotal finska barn stormade in till köttbullar och potatismos. De kommo till
Stockholm med "Heimdall" och reste på kvällen vidare söderut till Danmark, där de skola
placeras ut i olika hem. Många av barnen hade blå ringar under ögonen och luffade tysta
omkring och beundrade lamporna som strålade från alla väggarna. Så mycket ljus ha de
aldrig skådat. Somliga krypa ihop under bordet och gråta, andra jaga runt bord och stolar.
En och annan knaprar på knäckebrödssmörgåsen som de gömt i byxfickorna. De flesta
barnen äro från Åbotrakten, upplyser färdledaren Anna Donner, den här kontingenten
är den näst sista till Danmark. De ha inviterat tusen barn och planerar att ta emot flera.
De här barnen tillhöra krigsänkor, krigsinvalider och sådan som fått sitt hem bombat.
Det är skönt att barnen få komma bort och äta upp sig ordentligt. Mödrarna måste ju stå
i matköerna när de inte äro på sin arbetsplats, barnen fara illa av denna dåliga tillsyn.
I denna vecka börjar också barntransporterna till Sverige.

Barnen anlände till Stockholm söndagen den 8 januari 1942. Norma var en restaurangkedja
i Stockholm och att samla barnen på restaurangen på Vasagatan var naturligt, eftersom man
då befann sig alldeles i närheten av och hade gångavstånd till Centralstationen.

I Finland var det Mannerheims Barnskyddsförbund som var ansvariga för barntransporterna
som skulle till Danmark. I Sverige hjälpte Hjälpkommittén för Finlands barn till med att boka
tågplats, organisera utspisning och eventuell vila, men hade inget registrerings- eller
kontrollansvar över barnen. Alla resor gick genom Sverige ner till Helsingborg, där resan
fortsatte med färja över Öresund till Helsingör. I Danmark fanns sedan 1939 en organisation
som hette Finlandshjælpen som övertog ansvaret för barnen. Från Helsingör transporterades
de flesta barnen till Köpenhamn för hälsokontroller under några dagar innan placering i
fosterhem kunde ske. I början hade man en tanke om att placera de finska barnen enbart på
Själland för att undvika färjetransporter över Stora eller Lilla Bält. Möjligen var det en tanke
som var förhärskande under vinterkriget. Men placeringslistor visar att finska barn fanns
både på Jylland och på öar som Lolland, Falster och Fyn senare. ■