Det var mer än vanligt livligt på Malmö Central i går kväll vid tiden för Stockholmstågets avgång.
Mer än 100-talet finska barn anträdde då som första kontingent hemresan till fosterlandet,
många av småttingarna ej ha något minne av.

​

Foto: Bilder i Syd

 

Efter de nödvändiga formaliteterna med bagageregistrering o.dyl. kunde fru Inna Egnerts
stänga tågsättets dörrar i förvissningen om att alla, som skulle med kommit in, och att det
omfattande bagaget ordentligt stuvats i godsvagnen.

 

Det sista oåterkalleliga avskedet på perrongen blev ej så lite rörande. Först kom näsdukarna
upp ute på perrongen, men när avgångstiden närmade sig började snyftningarna också på
andra sidan rutorna. Många små flickebarn gräto så hjärtskärande som man nu kan göra när
man är fem år gammal. Pojkarna voro som sig bör mera kavata, men händerna sträcktes in i
det sista ut genom fönsterspringan för att ännu en gång snudda vid de kära händerna, som
viftade farväl där utanför.

 

Så rullade tåget iväg, hurraropen skallade och för de svenska fosterföräldrarna återstod inte
annat än att återvända hem. Hur tomt det än i många fall kanske blir efter hemvändande
skyddslingar, bör dock avskedet vara lätt, i jämförelse med de känslor, vilka på sin tid
besjälat föräldrarna i Finland som varit tvungna att skicka iväg sina barn mot ovissa öden i ett
främmande land. ■