Arne Gnosspelius var en militärläkare och han verkade som Medicinalstyrelsens läkare i Haparanda, Karungi.

 

Tack vare de rapporter som doktor Gnosspelius skrev till Medicinalstyrelsen i Sverige får vi en detaljerad kunskap om barnens hälsotillstånd då de kom över gränsen till Sverige. Doktor Gnosspelius uppgift var att kontrollera hälsan på de barn som kom med tåg via Torneå/Haparanda. Tågtransporterna var stora - mellan 500 och 600 barn per tåg. Vid hälsokontrollen skulle barnen kläs av, luskontrolleras, håret skulle klippas och tvättas, barnen skulle badas och kläderna skulle värmebehandlas. Sedan skulle barnen åter kläs på och lastas i rätt vagn för vidare transport söderut. Allt skulle ske så fort som möjligt, det var inte många tröstens ord man hann med då. I maj 1944 inrättades ett tillfälligt sjukhus och karantän Karungi. Sjukhusets verksamhet upphörde med utgången av juni månad samma år. Tåg som därefter kom till Haparanda omlastades för direkt transport söderut, där barnen fördelades till 
olika karantäner som staten inrättat på en mängd platser.
Gnosspelius rapporter till medicinalstyrelsen

 

Karungi den 8 maj 1944

Broder!

För säkerhets skull skickar jag Dig här siffrorna över tredje transporten som anlände
till Haparanda den 4/5. 571 barn anlände, 2 imbecilla fingo återgå till Finland.
Av övriga fanns det: klädlöss 29, huvudlöss 251, skabb 18, impetigo 6 och otiter 5.
Jag behöll 24 st. barn här på sjukhusen varav 3 voro friska och kvarhöllos uteslutande
med tanke på att de voro inbjudna till familjer här i närheten.

Jag har idag ännu icke fått läkarkorten på den från första transporten.
Registreringskorten på dessa kommo i lördags kväll. Däremot har jag fått både
registrerings- och läkarkort för andra transporten.

 

Du frågar om möjligheten att taga emot två
transporter i veckan. Det är klart att det får gå,
även om det betyder ökat arbete och besvär
här på sjukhusen. Jag har ju varje gång tagit
med mig in 2 sköterskor samt 4-6 biträden för
att hjälpa till på Lusitania, men kan jag nog inte
göra det i fortsättningen, om vi får nya barn
å ofta. Nu hoppas jag kunna tömma sjukhusen
så mycket som möjligt til1 nästa transport den
17.5. Här på sjukhuset i Karungi kan jag nog
icke taga emot mer än 90 barn för att ej göra
beläggningen för tät. Kommer nu 6 transporter
inom loppet av 21 dagar, så betyder det att
jag här kan behålla högst 10-12-15 barn per
transport. Är hälsotillståndet bland barnen
gott går det ju bra, men som Du förstår
behövs det ju icke någon större ökning i
sjukligheten, innan siffran på barn och syskon
som behöva om händertagas lätt blir flerdubblad.
Enda chansen att klara den saken är att utnyttja
sjukvagnens möjligheter bättre. Lätt infekterade barn få medfölja tåget i sjukvagn.

I sista transporten försökte vi behålla gruppindelningen. De finska lottorna som åtföljde
grupperna, skulle ju följa dessa genom anstalten och avlämna dem till bestämt
vagnsnummer på svenska tåget i enlighet med Dina bestämmelser. Det var svårt att
genomföra ur den synpunkten, att barnen ej bleve färdiga samtidigt. Barn blandas ju
i påklädande avdelningen, och då händer det, att somliga barn ej bli påklädda, så att
säga när deras tur kommer. Andra barn som kommit från badningen senare, bli tidigare
påklädda. Man kan ju icke se på barnen i vilken ordningsföljd de kommit in i anstalten.
(Ett barn lär t.ex. ha kommit in i anstalten kl. 11 och ut först kl. 16). När de finska lottorna
sedan skulle lämna sin grupp, saknades ibland något enstaka barn. Barnen fingo då
stå och vänta, tills dessa blevo klara, och det är ju ej lämpligt att vänta ute i kylan efter
att ha gått igenom badanstalten. Jag var tvungen ingripa och köra i väg grupperna till
resp. vagnar, även om de inte voro fulla, och uppmanade gruppledarna att återvända
och sedan hämta de felande.

För att hjälpa till att hålla ihop grupperna hade jag
tänkt mig följande tillvägagångssätt. När barnet
läkarundersökes, hänges om dess hals ett snöre med
en färgad lapp, röd, blå, gul, etc. som bestämmer i
vilken vagn barnet skall placeras. Denna lapp lämnar
ej barnet förrän det kommit till sin vagn. På det sättet
kan man under hela gången genom anstalten lätt se,
vilka barn som höra ihop, och se till att dessa bli
behandlade, badade och påklädda i riktig ordning.
Man kan hålla ihop gruppen bättre och lätt få tag på
en rackare som smiter bort och försöker försvinna
bland barn som till¬höra andra grupper. '
Påkläderskorna få besked om att t.ex. barn med röda
lappar först skola klädas, och på det sättet underlättas
även fördelningen av barnen på de olika vagnarna.
Man har plockat ut lika många lappar som barn
som skola rymmas i resp. vagn, 45-50-60 t.ex. och
har dem hängande bredvid sig, och sen ser man till
att påklädningen av barnen kommer i riktig färgföljd.

För att genomföra detta behöver jag följande som jag vore tacksam, om Du ville hjälpa
mig med att anskaffa i Stockholm, då det är svårt att erhålla häruppe. Kostnaden skall
debiteras desinfektionsanstalten, men materialet torde sändas till mig så snart som
möjligt, så jag kan förse lapparna med snören....

Det är möjligt, att jag behöver en kollega till hjälp, om transporterna komma så här
tätt. Under själva transportdagarna hinner jag endast flyktigt se till barnen och göra
det allra nödvändigaste, och kommer det nu så många olika sändningar, behövs
nästan en här på sjukhusen för att sköta det löpande arbetet och ordna med
fördelningen och borttransporten av barnen, så att det hela icke stoppas upp på
grund härav.

Hjärtliga hälsningar från oss alla

 

Karungi den 22 maj 1944

Broder!

Härmed rapport över femte tranporten som kom till Haparanda söndagen den 21 ds.

Kontingenten innehöll 532 barn i gott skick. Under uppresan hade endast 3 banala
infektioner inträffat, inga epidemiska sjukdomar. Dessa 3 sjuka samt 18 skabbar
voro isolerade i en avdelning av sjukvagnen. Fördelningen av barnen på finska tåget
framgår av bifogade plan. och där ser Du också hur vi gjorde fördelningen på svenska
tåget. Arbetet gick raskt undan. Systemet med de färgade banden fungerade nästan
utan mankemang. Tyvärr hittade jag ett fall av varicellae i sista vagnen. Den återfördes
omedelbart till finska tåget, insvept i en badkappa och filt och fick sitta där och vänta
på sina kläder som redan försvunnit i värmekammaren, när han upptäcktes. Han fick
återgå till Finland men torde dock ha hunnit smitta ner åtskilliga. Smittade fall bör
finnas i kontingenterna till Jönköping, Malmö och Örebro. Möjligen har han också
infekterat skabbarna som redan hunnit till avklädande avdelning, då han upptäcktes.

Luskontroll

I sista vagnen nr 4 fanns också ett misstänkt difteri (tonsillit med beläggningar och
obetydlig feber). Denne tog jag förstås hand om å Överkukkola.

För övrigt behandlades 189 huvudlöss, inga säkra klädlöss, 24 skabb och 4 impetigo.
Jag behöll inalles 12 barn.

Personalen på såväl svenska som det finska tåget var bra att ha att göra med och
klarade sig minst lika bra från sin uppgift som personalen på de andra tågen.

Hälsningar!

 

Karungi den 27 juni 1944

Broder!

Härmed rapport över verksamheten till den 1/7.0

189 barn intagna. 4606 vårddagar = 24,4 vårddagar per barn.

Difteri                3

Diftbacbärare  7

Scarlatina         8

Morbilli           29

Pertussis          5

Rubeola           3

Tonsillit          20

Katharr.inf     89

Pneumonia     2

Bronchit. ac.   3

Pseudocroup  1

Sinusit              1

Impetigo        18

Abscess           4

Scabies            7

Tbc pulm prim  10

Tuberkulinpos.  4

Psychophtia    1

Vomitu hab     1

Surdomititas   1

Condyl. Acum.  1

Prolapsus recti  1

Pes eq.-varus  1

Bukobs.          1

Rachit             3

Dift.vacc.        3

B.C.G-vacc     155

Strophulus      1

Parotit.ep.      2

Varicellæ        5

Otit. ac            7

Otit. chron      1

Anæmia hämol  1

Anæmia second.  5

Sammanställningen är kanske icke fullständig. En del diagnoser ha nog ej alltid blivit
antecknade. Inga huvudlöss ha räknats utan betraktats som en närmast normal
företeelse. Två barn kvarligga, sedan jag rest, den ena utav dem har haft mässling
och behöver ligga ytterligare några dagar innan hon ger sig iväg, och det andra
barnet är hennes syster.

Sjukhuset i Kukkola är fullständigt inpackat och här ha vi plockat ihop så mycket
som möjligt, så jag tror, att det hela kan vara avvecklat på två-tre dagar efter
erhållen order.

Hälsningar!

P.S. Det mesta av difteriserum och tuberkulinsalva som vi erhöllo genom Dig, är
kvar. En del förpackningar ha blivit lite fula på grund av vätska i kylskåpet. Få vi
återlämna detta till Statens Bakt. Lab., eller vad skola vi annars göra med det?