astikainen_ritva2

Ritva Wassholm berättar: Raimo, Rauno o jag kom till Sverige (Eslöv) den 6 nov. 1941. Vi har rest från Åbo med båt första dagarna i november eftersom våra papper är  daterade i Helsingfors för utresetillstånd den 31 okt. 1941. Så efter läkarundersökning  mm i Stockholm bar det av med tåg till Eslöv. Att Rauno o jag hamnade hos samma  fosterföräldrar var nog både ödet, för dem som jag skulle vara hos, ett lärarpar utanför Kristianstad, hade ännu inte kommit för att hämta mig), samt mitt löfte till min mormor  som sagt till mig före avresan att jag fick inte släppa Rauno utan skulle ta väl hand om  honom under resans gång till främmande land. (Rauno var då 2 år o 3 mån. och jag  hade precis fyllt 4 år). Ett löfte som jag tydligen höll bra. (Jag har fått detta berättat  efteråt om mitt löfte till min mormor.)   När Raunos fosterföräldrar skulle ta honom med sig, fick de besked av Lottorna att  antingen fick de ta oss båda två eller ingen för det hade inte gått att skilja oss åt på  hela resan. Raimo som då var drygt ett år äldre än mig var lite tuffare, så vi skildes där  i Eslöv, han åkte till Svalöv och Rauno o jag till Hofterup. Raimo återvände till Finland sensommaren 1943. Rauno o jag fick stanna tills vidare i Sverige. Efter ca ½ år i Finland,  den 30 mars 1944, återvände Raimo till Svalöv med tåg via Haparanda. Han hade även  med sig våra syskon Raita samt Reijo som var speciellt inbjudna av sina fosterföräldrar  i Svalöv att komma över till Sverige tills det lugnat ner sig igen i Finland.   Raimo, Reijo o Raita återvände till Finland 28 augusti 1945. Samma sommar hade min  mor samt två av våra småsyskon (som föddes under kriget)varit över i Sverige och  hälsat på oss alla syskon både i Svalöv o Hofterup. Det var mycket fin kontakt mellan  våra fosterföräldrar samt våra föräldrar i Finland, och även vi syskon träffades flera  gånger antingen i Svalöv eller i Hofterup. Rauno o jag fick fortfarande stanna kvar  i Hofterup. Sommaren 1946 var vår far på besök i Hofterup och han träffade även fosterföräldrarna i Svalöv fast våra syskon rest hem. Under alla år har alla vi barn  haft mycket god kontakt mellan våra fosterföräldrar och även sedan de gått bort med  deras barn. Raunos o mina fosterföräldrar hade inga egna barn utan behandlade oss  som sina egna livet ut.  Vår far blev krigsinvalid, sårades i Salla 13 mars 1940. Sista timmarna i Vinterkriget.  Själv reste jag (Ritva) tillbaks till Finland i augusti 1950. Rauno stannade kvar i Sverige,  och bor nu i Hörby. Själv flyttade jag tillbaks till Sverige hösten 1958 med min egen lilla  familj. Har sen dess botti Hörby o Eslöv i alla år. Mina övriga syskon som var i Sverige,  bor idag Raimo o Raita kvar i Helsingfors och Reijo bor i Hanau/Main utanför Frankfurt.  Ritva Wassholm, Eslöv 17 mars 2007