​

Sjuktransporttåget Alarik någonstans i Finland.

 

Efter loket fanns dessa vagnar:

1 = konduktörsvagn

2 = förrådsvagn

3 = III kl sovvagn med 33-39 liggplatser

4 - 5 = III kl kupévagnar med sittplats för 90-100 lindrig sårade patienter

6 = I kl bostadsvagn för befäl och vårdpersonal

7 = II kl bostadsvagn för befäl och vårdpersonal

8 = III kl bostadsvagn för manskap

9 = matsalsvagn

10 = köksvagn

11 = poliklinik, medicinförråd och utrymme för 16 bårar

12 - 15 ombyggda III kl vagnar som rymde vardera 32 bårar

​

Bemanning och patientplatser:

På Alarik fanns 50-60 sovplatser för personalen. För sårade fanns 144 bårplatser,
211 sittplatser (sammanlagt 355 platser). Personalen bestod av 2 läkare,
12 sköterskor, 9 lottor, 25 militär personal, 6 tågpersonal lokföraren medräknad.
Översköterska på Alarik var Ruth Eriksson.

Barnresorna med Alarik:

Barnresorna med Alarik blev väsentligt annorlunda än sjukresorna. Till Haparanda
gick några transporter hösten 1941 men från januari fram till sommaren 1942
blev det många transporter. Under hösten och nästan hela 1943 hämtades i
stället hemvändande barn. Den intensivaste transportperioden var från februari
till september 1944. Transporterna av hemvändande barn fortsatte också efter
kriget.

Antalet barn som kunde tas ombord kunde ofta uppgå till över 500, t.o.m. mer än
600 vid några tillfällen. Då kom också Barnförflyttningskommitténs färdledare och
flera ledsagare ombord. Ibland uppstod det konflikter mellan ledsagarna och
sjukvårdspersonalen, som kände intrång i sina vanliga ”revir”.

En stor fördel med att använda tåg för barntransporterna, var att det fanns kök
och matsal ombord. I köket kunde man koka gröt och soppa till barnen. Man blev
inte beroende av att ordna utspisning av hundratals barn på en station, med alla
de problem som fanns med lokal, av- och påstigning. Dessutom sparade man
mycket tid. Mycket av råvarorna kunde lastas ombord i förrådsvagn.

​